söndag 13 september 2009

Lite ledsen idag


Vi har haft en underbar helg i Torekov med William och vi har spelat minigolf, vandrat i Trollskogen och William tyckte att han såg en massa troll:-). William älskar husbilslivet precis som vi och det var så mysigt.

Lite fick vi dölja att vi innan resan fick ett tråkigt besked att en av våra goa grannar hade gått bort kvällen innan vi åkte. Hon hette Marion och blev 78 år och var en så go och varm människa att man aldrig glömmer henne. Alltid hjälpsam och alla gick till henne när det var något som inte var riktigt bra. Nu är hennes man Bengt ensam och jag hoppas att vi kan vara ett stöd för honom i hans stora sorg. Jag hade lite svårt att somna i husbilen igår, tankarna gick till allt roligt vi haft ihop med dessa våra två hustomtar på gatan.

Ja, livet är ju såhär och ju äldre man blir desto mer kommer det närmare på något sätt.

Detta får räcka för idag, jag behöver smälta det hela lite innan en ny vecka börjar.


7 kommentarer:

  1. Så tråkigt Berit! Jag förstår precis hur du känner det, En förlust av en god granne och vän kännas väldigt tungt och svårt. Precis som du säger, äldre man blir fler förlorar man och kresten runt en tunnar ut alltmer.

    Så roligt för lille William att ni har haft en så bra helg och det var kanske bra för er också att ha något som skingrade tunga och svåra tankar.

    Varma kramar! /Ingrid

    SvaraRadera
  2. Det är så sant som du beskriver det, livet...!
    Med stigande ålder så är det lätt att paniken kommer smygandes när goa vänner avlider. En hög ålder förvisso, men ändå hårdsmält.
    Tankarna går ju naturligtvis till den som blir ensam kvar och som behöver allt stöd som går att ge, utan att man tränger sig på. Sorgearbetet tar sin tid. Men det vete katten om det går över för maken. Utgår fr. att han inte är så purung.

    Skönt i alla fall att ni orkade med att resa, så ni fick lite avstånd till det hela.

    Ha det nu så bra som det bara går Berit och ge känslorna utrymme.
    Styrkekramar i massor!
    /Agneta

    SvaraRadera
  3. Hej Berit.
    Usch så sorgligt, men jag håller med damerna innan, skönt att ni fick komma iväg lite och tänka på annat. Antar att William är rena vitaminpillret för er.
    Ses snart?
    Kram

    SvaraRadera
  4. Först en stor kram .ja livet går så fort
    Det är så svårt att tänka när man har småbarn och jäktar än hit än dit
    Helt plötsligt en dag så slår en tanken att oj har jag blivit så här gammal
    Men så är det.

    SvaraRadera
  5. Så tråkigt Berit! Jag minns att du pratade om Marion när vi träffades. Det blir svårt för Bengt, men ta väl hand om honom!
    Jag har övergett blogga-gratis nu, och lagt tillbaka bloggen på hemsidan. Välkommen dit!
    Kram fr syrran!

    SvaraRadera
  6. Tänk vad livet snabbt förandras för oss ibland. Förstår det känns tråkigt och tomt och kanske ännu värre för hennes make.
    Roligt att helgen i Torekov med William blev mysig.
    Kram Sylvia

    SvaraRadera
  7. Usch vad tråkigt. Minns när en väldigt go man dog här i huset bredvid oss. Jag blev så ledsen. Han var en sån där underbar människa som alltid hade ett vänligt ord över. Han var kanon med alla barnen på gården.
    Det var mkt ledsamt när han dog.

    Man får försöka vara ett stöd i vardagen för dem som lever kvar helt enkelt. Och det är jag övertygad om att du är :)

    Hoppas du får dig en fin onsdag nu Massor av kramar

    SvaraRadera

Roligt om du skriver några rader!